Prematurmamma Emma

Det här året började med att jag la in denna post på instagram:

8 dagar in på det nya året, detta 2013, blir det bara värre. Det är då vattnet går och jag blir inlagd. Så det kunde inte börja sämre. Och resten om den resan vet ni ju! Våren/vintern på sjukhuset var tuff. Den splittrade verkligheten av att både ha förlorat en dotter och fått en som lever på en skör tråd. Stellas tid på sjukhuset gick tack och lov väldigt smärtfritt. Inga infektioner, operationer eller hjärnblödningar. Men en tid med syresättningsdippar, blodtransfusioner, pipande maskiner och rädslan över att förlora även henne var påfrestande. Hela tiden var man rädd att det skulle komma någon nergång. Det sa läkarna i början att det är mer regel än undantag att det går ner och upp under neotiden, att vi skulle förbereda oss på det värsta ungefär. Och alla fina människor vi lärde känna under våran tid där, vi blev som en familj, man oroade sig och glädje sig för varandras barns mot- och medgångar. Vi grät och skrattade tillsammans. För många kanske det låter konstigt, men ofta kan jag sakna tiden och livet vi hade då. Den lilla bubblan vi levde i. Hur jobbigt det än var så var det vårt liv då, våran lilla familj - en annan del av sjukhuset ❤️

Tiden efter vi fått komma hem har varit blandade känslor också. Mycket sjukdomar, oroande över matsituationen, kräkningar, läkarbesök och mediciner. Men även lycka, glädje, vardagsliv och sorg. Lycka och glädje över att vi faktiskt kom hem med våran fantastiska krigande stjärna och stor sorg över att vi var tvungna att begrava vår älskade Lilly. En kluven tid. Ingen som inte varit med om det kan nånsin förstå hur det är att behöva dela glädje och sorg. Det går inte att beskriva. Det känns i många fall som att folk tycker att man inte har nått att sörja när man ändå fått behålla ett barn. Men det funkar inte så. Visst har glädjen över Stella säkert lindrat sorgen över Lilly. Men förlusten av ett barn finns ändå där och klöser en i hjärtat. 

2013 har även sina höjdpunkter, min älskade storasyster har gift sig och min älskade lillasyster klarade taxiutbildningen och fick fast jobb. Jag har ändrat min livsstil och äter sundare och tränar regelbundet, Ante tog sig upp ur en jobbig svacka och så även vårt förhållande, vi har nog inte haft det så bra på länge som vi har det nu mellan varandra. ❤️ Sen har det säkert varit en massa annat bra också. 

William och Stella och glädjen de sprider gör ju att man glömmer det jobbiga för en stund. 

Men nu blickar vi framåt och säger hejdå till 2013 och hej till 2014. Vill inte jinxa nått, men kan inte i min vildaste fantasi tänka mig att 2014 skulle kunna bli annat än bättre än 2013. :) 

Gott slut och god fortsättning på er! ❤️🎉😘