Graven

Nu har jag och barnen varit till graven. Oj så mycket bättre det kändes nu när det inte bara var en grushög. Alldeles lummigt och fint, jätte mysigt ❤
Nu fattas bara stenen!

Vill bara kommentera förra inlägget. Några av er skrev ganska upprörda kommentarer och jag vill inte att någon av de som vet med sig ha sagt något liknande ska tro att jag är arg på dem. Men i sorg så är det jobbigt med sånna kommentarer. Vill ju som sagt inte tänka att det på något vis var "bra" att Lilly inte fick leva.
Tack för responsen på inlägget iaf! Förstår att ni reagerade som ni gjorde men det är faktiskt mer en regel än ett undantag med dessa kommentarer. De flesta vi har umgåtts med har lyckats kläcka ur sig något liknande..

The back-up plan

Såg nyss en film på tv där ett par fick tvillingtjejer. Det kändes som en kniv i hjärtat :( Hur länge kommer det kännas så när man ser tvillingtjejer? Tycker dessutom att jag ser det överallt nu. Bland annat på Barnkanalens sommarlovs program i förrgår, på en konstig dokumentär på tvn igår och nu på filmen ikväll. Im haunted.

Dessutom blir jag ledsen varje gång jag ser en stor gravidmage. En del av min stora längtan att få syskon till William var att få uppleva en graviditet igen. Det mest fantastiska som finns. Längtade också efter att få se hur stor jag skulle bli denna gång. För endel av er låter det säkert konstigt. Men jag älskade att vara sådär stor och otymplig och bära på liv. Och få uppmärksamhet av alla. Nu blev jag snuvad på allt det där. Kom bara halvvägs i graviditeten innan jag blev instängd på sjukhus, sängliggande.
Och det sjuka är att jag saknar den tiden.. För då hade jag fortfarande Lilly kvar. Fick se henne växa och kämpa på där inne, älskade barn. Du hade det inte lätt. Alldeles trångt och torrt.
Jag tänker ibland att det är mitt fel. Att jag inte borde ha tränat så mycket som jag gjorde i början. Kanske hade hennes vatten inte gått då? Kanske hade Stella fått ha sin tvilling bredvid sig i sängen nu?

Många har sagt saker till oss som "vilken tur att det inte är två ni måste gå och bära" eller "tänk vad jobbigt om ni haft dubbelt" när Stella har varit lite kinkig. Jag hatar dom kommentarerna! Jag vill nästan bara gråta när dom kommer. Brukar svara kort att jag inte vill tänka så.
Det är jobbigt ibland när vi är bland folk och Stella är grinig för jag bara väntar på någon såndär kommentar. Jag förstår att det inte är illa ment, men det hugger till i hjärtat ändå. Jag vill aldrig tänka att det var "tur" eller "skönt" att Lilly dog. Jag hade klarat av det och mer än gärna tagit den dubbla "bördan". Bara hon fått överleva.
Ibland tänker jag tanken själv att undra hur jobbigt det hade varit om det var två. Men jag tänker att den situationen hade man anpassat sig till då. Och för allt vad vi vet så kanske Stella varit mindre närhetskrävande om hon haft Lilly vid sin sida. ❤

Imorgon ska jag för andra gången sen begravningen ta mig till graven har jag bestämt.
I veckan blev stenen godkänd av kyrkogården så nu väntar vi bara på materialet. Snart får vi göra det riktigt fint för Lilly.



William gör pizza :)