1 vecka

idag är william 1 vecka gammal! helt otroligt, veckan har kännts både hur lång som helst och samtidigt känns det som att det var nyss vi var där på förlossningen!
han är så underbar och man fattar fortfarande inte att han är vår och ska stanna här!

1 veckas dagen till ära så har jag fotat mig och ska börja dokumentera magen åt andra hållet också ;) haha! vågen visade 15,5 kg minus i morse! får hoppas att jag fortsätter tappa vikt såhär fort!



en bit kvar kan man säga, men jag är taggad! :)

lite kusinbilder har blivit tagna idag också..

 

men kusin thea :)

 

 

med kusin alva :) hon kändes inte så liten längre! hihi

 

och i morgon ska han få träffa sin tremänning hardy! blir många möten nu de här dagarna!

Förlossningsberättelse

tänkte jag skulle försöka skriva ihop en sådan!

det hela började ju som sagt på fredagen den 21/5 på kvällen då slemproppen började lossna. efter det hade jag förvärkar hela natten, hela lördagen och natten mot söndag. när jag klev upp på söndag morgon kändes det som att vattnet gick så jag ringde in till förlossningen och vi fick komma in på en koll. vattnet hade inte gått men de kunde känna att jag var öppen för två fingrar (om det är 2cm vet jag inte?). så läkaren passade på att göra en hinnsvepning, detta var vid 9 tiden. sen åkte vi hem igen för att invänta värkar.

vid 13 började värkarna och de kom med 10 minuters mellanrum. det höll på hela dagen ända tills vid 23 då de började komma tätare. vid tolvtiden blev det sjukt jobbigt och vi ringde in. vi var välkomna när vi ville sa dem. vi packade ihop oss lite och åkte in. 00.30 kom vi in och de körde en ctg-kurva. värkarna var sjukt jobbiga och ante var tvungen att pressa mig på de där punkterna bak i ryggen vid varje värk som kom varannan minut ungefär. det ända som fungerade då var att stå upp och vagga och att ante pressade där. vi fick vänta länge där i undersökningsrummet. vid 01.30 fick vi komma till ett förlossningsrum, då var jag redan 8 cm öppen (barnmorskan sa att hon var tvungen att känna efter flera gånger för att hon trodde inte att jag klarat så långt redan). så jag tänkte ju att det skulle gå fort och frågade inte efter någon bedövning. värkarna var intensiva och jag släppte inte iväg ante för fem sekunder. haha han hann knappt gå och kissa. 02.15 var jag öppen 10 cm och värkarna blev jobbigare och jobbigare. provade olika ställningar fram och tillbaka. lustgasen användes flitigt, men jag vet inte om det hjälpte mot smärtan men man fick något att koncentrera sig på iaf. nu började jag fråga efter smärtlindring och barnmorskan verkade vare en sån som var anti smärlindring för hon lyckades gång på gång få mig att inte ta någon bedövning. 03.15 tog hon hål på hinnorna för att få bebisen att komma ner, han ville inte riktigt komma ner i bäckenbotten. jag minns att det var väldigt skönt just när vattnet gick för att det släppte lite på trycket mot baken. det var bland det jobbigaste tyckte jag, det tyckte på som att man skulle bajsa när som helst men det gick inte att bajsa.



vi kämpade på genom värkarna, jag grät och skrek vilket jag trodde att jag inte skulle göra, men det gick inte att stå emot. vid 05 satte hon en nål på mig och jag fick värkstimulerande dropp. antes fingrar fick ta ganska mycket stryk genom värkarna, hehe :) vid 06 fick jag äntligen börja krysta, det var så skönt att slippa hålla emot de där trycket. vid 06.30 var det skiftbyte och vi fick två nya barnmorskor. de tvingade mig att stå upp igenom ett par krystvärkar och de var det ondaste jag varit med om tror jag. men det hjälpte för äntligen var hans huvud nere vid utgången. jag fick känna på hans kaluffs och ante fick se. nu började det kännas som att det fanns ett slut på det hela. men shit var det gjorde ont att krysta då! det liksom sved och brände i underlivet, jag bad om bedövningsspray och det hjälpte lite faktist. mitt i en krystvärk sa de åt mig att sluta krysta för att jag inte skulle spricka så mycket. det var svårt, men det gick. jag flåsade mig igenom värken. sen sa dom att på nästa värk kommer han. jag minns att jag tänkte yeah right ni ljuger ju hela tiden för mig för att få mig att inte ge upp. men vid nästa krystning så ploppade han ut och all smärta var borta! jag fick upp honom på bröstet direkt och vilken känsla det var! kärlek vid första ögonkastet! vilken lycka att höra han skrika. ante grät lite och jag var bara överlycklig!



kl 07.02 föddes william, 4635 gram tung och 53 cm lång! 38cm i huvudomfång. världens finaste såklart :)




såhär efteråt så gick det ju faktist rätt bra, men jag gör nog inte om det utan bedövning! ska stå på mig nästa gång!

william föddes på +14

äntligen kom han ut den efterlängtade lilla bebisen!
fast han var inte så liten! 4635g vägde han och var 53cm lång!

vi åkte in till förlossningen 00.30 natten mellan söndag och måndag och ut kom han 07.02 på måndag morgon!
så emma du hade rätt! den 24/5 blev det :)

förlossningen gick hyffsat bra, endast lustgas som "bedövning". men jag skulle inte göra om det i morgon om jag säger så ;)

ska skriva en ordentlig förlossningsberättelse sen när vi får komma hem! vi är kvar på bb än! han hade först lågt blodsocker och fick sondmatas på barn4, sen så har han högt bilirubinvärde (gulsot för er som inte kan). så de tyckte vi skulle stanna en natt till! lite drygt men bra att de håller koll!