Idag blir Stella 10 månader (7 korrigerat)! Var hos kuratorn idag och vi pratade om att jag tycker det känns som evigheter sen allt det där hände i februari. Känns lite som att det är i en annan värld långt borta som inte mäter samma tid som vi. Min hjärna vill som inte placera in det i min tidsrymd. Man brukar ju säga att tiden går så fort och "är hon redan si och så gammal". Men för mig har det kännts som att tiden står still och hon aldrig blir större! Men kan tänka mig att det har att göra med att när man får en prematur kretsar allt kring att de ska växa och bli större och det går inte så snabbt alltid. Och när hon var sådär pytteliten ville man inget hellre än att hon skulle bli stor och det kändes som att hon aldrig skulle bli det. Och när man föder ett fullgånget barn vill man bara (talar från mina egna erfarenheter bara) att de ska stanna som söta små bebisar hur länge som helst.
Det blir sån hets och krets kring att växa och bli större med premisar att man liksom tycker att det inte kan gå snabbt nog. Ja jag vet inte, svårt att förklara hur jag tänker.
Men större blir hon ju och tiden går ju! :) Och även fast det har känts som att hon varit minibebis för länge kommer vi nog också sakna bebistiden sen ❤️
Till vänster är godingen William på sin 7-månadersdag, julafton 2010. Och till höger Stella på sin korrigerade 7-månadersdag, idag :) Rätt så lika varandra faktiskt!
